Första kärleken

Minns du de sommardagarna vi hade ihop, där vi log och skrattade tillsammans? 

Minns du vintrarna vi satt inomhus och drack varm choklad framför en bra film?

Minns du de små tjabben vi hade där vi inte ville prata med varandra mer men som bara varade i några minuter sedan var det bra igen?

Kommer du ihåg alla de bra och alla de dåliga stunderna vi hade tillsammans? De stunderna som knöt ett oförstörbart band mellan oss, vart och när vi än befann oss. 

Ens första kärlek kan antingen bli din livs kärlek eller din första hjärtkrossning. En del hittar sin första kärlek tidigt medans andra människor är mer reserverade av sig och har svårt att låta folk in i sin personliga sfär. Vem du än är och hur du än är som person så är kärlek en av de viktigaste delarna för överlevnad. Vare sig det är kärlek från familj, vänner, bekanta, fans, djur eller din partner så är de alla lika viktiga. 

Min första kärlek är mitt livs kärlek och min introduktion till ett krossat hjärta. Jag är, tyvärr, en mer reserverad person av mig, en introvert med andra ord. Jag har svårt att hänga med i folks konversationer och småprat är inte min forté men det glädjer mig fortfarande att umgås med folk fastän svårigheterna. Att öppna upp sig till en partner däremot och låta hen se dig, hela dig, alla bra och dåliga sidor, är väldigt svårt. 

Mitt första förhållande var inte det perfekta förhållandet och mina vänner hade kanske bättre förhållanden än vi hade. Men vi var lyckliga mestadels av tiden, även om vi båda hade det svårt och det påverkade vårt förhållande. Jag fick ofta höra att vi inte passade bra ihop då vi aldrig kom någon vart i vårt förhållande, ändå var vi tillsammans i över 5 år. Det var jobbigt, även om deras argument fick mig att tänka över hela situationen flera gånger om. Att bryta vårt förhållande var verkligen det sista jag ville göra för du betydde och betyder fortfarande väldigt mycket för mig. Anledningen till varför jag skriver detta här är för att rensa både mitt huvud och mitt hjärta eftersom jag började tänka på dig igen och jag klarar inte av att hålla det inne längre. 

Även om vi inte är tillsammans längre, inte pratar längre eller hälsar på varandra när vi möts så betyder du mer eller mindre världen för mig. Vi hade nycklarna till varandras hjärtan men när vi bröt upp förstördes låsen och nycklarna och våra hjärtan gick tillbaks till var och en. Du har dock fortfarande en bit av mitt hjärta även om du inte vill det. Du hade en sådan stor inverkan på mitt liv och hur jag blev som person idag, både de positiva och negativa aspekterna som gör mig till mig. 

Du kommer aldrig läsa detta, jag tror inte någon orkar läsa igenom all denna melodrama över en killes livs kärlek som han själv förstörde i slutändan. Jag ber om ursäkt för alla de jobbiga stunder jag utsatte dig för men jag glad att du stod kvar vid min sida så länge som du gjorde. Det betydde världen för mig.

Jag hoppas att vi i ett annat liv träffas och kan komma bättre överens, vem vet vi kanske har en framtid tillsammans i det livet. 

Jag älskar dig fortfarande och kommer alltid stå vid din sida om du någonsin behöver det. 

//Alexander