Dumpning av Tankar (4)

En dröm har förstört hela min dag och det värsta är att drömmen var en bra en med... Drömmen satte mig i en värld där jag var lycklig och kunde socialisera med folk, skratta med dem utan att känna obehaget krypa fram inom en. Det bästa minnet från drömmen är när jag och en tjej sitter i baksätet av en bil, jag lutar mig mot hennes axel för att vila och hon ger då mig en puss på kinden och ler. Jag hade kunnat gråta för jag var så lycklig i drömmen, att få än en gång känna av kärleken och värmen från en person man håller nära.

Efter det vaknade jag dock och tänkte tillbaka på drömmen en lång stund och undrade när dagen kommer då jag får uppleva detta i livet jag lever nu. Jag låg kvar i sängen mycket längre än planerat, mestadels tack vare tankarna och sorgen som uppstod efter drömmen. Till slut steg jag upp, försökte ta dagen med nya andetag och ett öppet sinne men till ingen lycka för nu sitter jag här med gråten i halsen och försöker lätta på hjärtat.

Det känns hur förnedrande som helst att behöva hoppa av en fest för att jag ligger hemma med ångest och gråt. Varför kan jag inte överkomma detta och försöka bege mig ut? Känslan av obehag och klumpen i magen vägrar försvinna och jag känner att jag svikit inte bara mig själv utan mest mina vänner som tog sin tid att bjuda in mig.

Jag är ledsen att jag inte kan leva upp till standarden för en ung vuxen just nu. Jag kämpar för att komma till den punkten innan högskolan är över, annars har jag en minimal chans att klara av livet som kommer efter examen.