Dumpning av Tankar (2)

Gårdagen var bra och jag hade det trevligt när jag träffade mina vänner. Dagen efter var dock inte lika rolig och jag förstår inte varför. Jag vaknade upp och saknade ??? vilket fick mig att må dåligt och jag låg kvar en stund till, lyckat. Varför kan inte bara denna sörjeperiod ta slut någon gång,  Det känns som mitt hjärta kommer brista av sorg när som och det finns ingen som kommer finnas där för att plocka upp bitarna då jag alltid håller det inom mig. Jag saknar dig något extremt ??? men jag vet att du antagligen inte saknar mig,. Det är en hemsk känsla, 'ven om den inte stämmer. Varför måste detta tomrummet göra att jag mår så extremt dåligt vissa dagar och måste sysselsätta mig bara så jag inte börjar sörja och gråta? Livet känns meningslöst i dessa stunderna men inte till brinken att jag vill ta mitt liv.

Jag vet dock inte hur jag ska lyckas skaffa fram coping strategier då det enda som hjälper är att gråta och hoppas någon kanske tycker som om mig. JAG VILL DOCK INTE FOLK SKA TYCKA SYND OM MIG UTAN FÖRSÖKA MUNTRA UPP MIG MEN VARJE gång jag känner mig ledsen verkar det som folk tycker att jag söker efter uppmärksamhet. Inte undra på att människor håller sina känslor inom sig och gråter där ingen hör eller ser en. Denna sorgsna musiken hjälper inte heller direkt men den är dock fin och få mig att vilja lätta lite mer på hjärtat. Är det vara jag som känner så här eller går varje människa igenom detta efter deras första breakup medans de genomlider en depression? Mitt liv har inte varit någon saga men ändå är detta det värsta som hänt mig och det som fått mig att ifrågasätta mig själv mest.

Ensamhet är en av känslorna som går uppleva och beskriva på oändligt många unika vis för oss människor. Den enas ensamhet liknar inte den andras och det är svårt att kunna stödja den som lider av ensamhet särskilt när hen själv knappt vet vad som kan göras. Det är så jag känner just nu, ensam i världen fast jag är omringad av de bästa tänkbara människorna som står upp i en värld full av negativitet och besvär. 

Ni är de riktiga hjältarna.